Summa sumarum av en vecka på Sunwing

Vi har haft det bra. Varit tillsammans 24/7. Jag tror att tjejerna tankat energi till resten av terminens plugg. 

Men Sunwing och andra hotell som dessa. Nä skulle inte tro det. Nu är det tack och hej. 

Vi bokade hit igen pga av massa orsaker

Har varit här många gånger och haft det gott (Vi har inte haft det dåligt, bara lite väl mycket barnskrik) 

Många Satspass (Jag gick inte på ett enda. Ville inte få stresspåslag som i Nerja. Men Affe och tjejerna har kört hårt på både pass och gym) 

Sköna sängar (jag sov så gott när jag väl bytte rum och säng med tjejerna. Somnat om på morgonen och vaknat utvilad)

Liten by med små härliga fiskrestauranger (Inte lika många som förut, men nya Taste Mesion var super) 

Flygtiderna, åka och komma hem en fredag är bäst (Outstanding att ha hela helgen efter en resa. Vilma hinner träffa kompisar innan hon flyger upp till Åre på söndag) 

Direkt transfer till och från hotellet

Incheckning av både oss och bagage på hotellet hemresedagen. Bara att gå till säkerhetskontrollen på en gång.(Vi var dessutom först på plats och kan ligga vid poolen fram till bussen går.) 

30 kilo bagage per person. (Massor av gott i väskorna. Rom med honung, vin, oliver, skinka och choklad.) 

Men igår fick jag känslan av att ha varit instängda på IKEAs restaurang en lönehelg. En hel vecka utan att kunna åka hem till mitt tysta hus. 

En vecka med en miljon svenska barnfamiljer går min tinnitus på högvarv. Har aldrig någonsin sett så mycket odrägliga skrikiga ungar. Papporna i semesterhatten och mammor med ett jagat uttryck i ögonen som släpper ut sina barn. De verkar vara alldeles slutkörda orkar inte ens säga 

– Nej, du får inte ligga på golvet och äta Nutella direkt ur burken! 

Och de verkar ha det så stressigt. Lilla Lola ska till miniklubben, Hugo till kids on stage och öva inför kvällens minishow, pappa har bokat tennisbanan, mamma ska på sitt träningspass. 

Phuuuuuu

Men vänta lite nu. Var inte vi exakt likadana för 10 år sedan när vi åkte hit. Alla fyra barnen var med och ett gäng vänner med sina barn. Jo det var vi säkert och mer därtill. Fast när Kate skrek vid middagsbordet gick Affe ut med henne sprattlande över axeln. Även när Camilla och Henrik var med gick de iväg med Emma när hon överröstade showen. 

Men det är tiden som gått ifrån oss och vi märkte det inte ens. Vi måste fatta att vi har inga småkids längre. 

Nu har vi bara stora barn som bara vill vila. Vi går ut från poolområdet till en strand. Vi ser inte en enda show. Där unga duktiga artister kör samma show som vi hörde första gången-98. Jag kom på det en kväll när jag satt på balkongen och sjöng med i ABBAs The winner takes it all och visste att Waterloo skulle komma efter den. Vi har nog bott här 8-9 gånger. 

Vid incheckningen pratade jag med en annan mamma i min ålder. Hon sa samma sak. – Det här var sista gången. Föräldrar som inte tycks orka att hålla iordning på barnen är outhärdliga. 

Nä jag skulle nog stått på mig när jag ville flyga till Sicilien. Hyra bil och bara stanna till där det ser fint ut. Tiden går fort och vi har några år till med barn som har höstlov. Om de vill åka med oss vill säga. 

På plussidan måste jag ändå lägga till de härliga mötena med trevliga människor. Familjer som har glimten i ögat och ser semestern som att om barnen mår bra mår även vi bra. Som tar det lungt och inte stressar runt. De mötena tar jag med mig. 

 
Nu tar jag en sista kaffe för denna veckan, en café con leche som jag toppar med en espresso. 

Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s