Jag skäms lite men här kommer storyn om väskstrulet när vi skulle börja resan mot Koh Lanta.
Vi gick upp vid halv 5 på morgonen. Frulle och kaffe. Slängde ned det sista i väskorna och stängde dem. Affe ställde ut min på altanen, som han alltid gör när en väska är klar för avfärd.
Sen vet vi inte riktigt vad som gick liiiiite fel. Jag gjorde i alla fall som alltid gör, bara går och sätter mig. Affe brukar ju alltid fixa min väska.
”Gå bara, du har ju nog med dig själv”, säger han.
Men när vi kom till Arlanda i god tid som vanligt var inte min stora gröna väska med i bilen.
Panik panik och lite mera panik.
Det enda jag kom på var att låta mamma Rigmor, Vilma och Kate hoppa på transferbussen till Arlanda och att Affe och åkte hem och hämtade väskan.
Hade jag tänkt till hade jag kunnat beställa en taxi som körde ut väskan.
Men det gjorde jag inte förrän senare. Eller åtminstone en taxi som mött oss med väskan halvvägs.
Medan vi körde så fort vi vågade fick Vilma förhandla med check-in personalen att de hade disken öppen en kvart extra. Det var tur det för vi kom tillbaka med bara 10 minuters marginal.
Då hade grannen Johanna mött oss en bit på väg med väskan. Chauffören på parkeringen lät oss bara ställa bilen innanför grinden, lämna bilnycklarna till honom, så han kunde parkera den åt oss på rätt plats senare och så körde han oss i ilfart till gaten.
Vi hann!
Alltså jag gjorde exakt likadant när vi
skulle hem från Egypten för några år sen.
Ställde väskan utanför hotellet och satte mig på transferbussen. Ingen väska när vi kom fram till flygplatsen. Personalen på hotellet fick skicka den med taxi, så det löste sig finfint även den gången.
Jag kanske måste börja hålla reda på mina egna prylar…….
Vi var sist att checka in, men vi hann!
