Min älskade kusin har lämnat oss, sin man, sina barn, barnbarn, syskon, svärsöner, svärdotter, släkt och vänner.
Hon har funnits i hela mitt liv.
Nu gör hon inte det och det är kallt och tomt.
Jag är så ledsen.
Catharina och jag för en evighet sedan, eller var det nyss? Det finns ingen tid egentligen, det är bara ett begrepp vi hittat på för att all ordning ska hållas. Det finns bara här och nu.
En stor förlust för alla.
