Det här med curla sina ungar

Det slår mig hur olika Affe och jag gör mot när jag var ensamstående med Kim och Jackie. Tex efter att vi ätit middag. När Kim, Jackie och jag var själva och hade ätit hjälptes vi alltid åt att plocka av och göra fint i köket. Vi var liksom ett team. Vilket var himla mysigt, vi gjorde klart tillsammans och sedan var det tid för annat.

Men idag när vi ätit klart kan både Vilma och Kate resa sig upp och gå ifrån matbordet. Givetvis tar de med sina egna tallrikar och ställer (i bästa fall) in i diskmaskinen. Sen brukar det variera. Ofta äter vi middag vid åtta, halv niotiden på kvällen. Det har blivit så sent pga att jag ofta inte är hemma förrän vid halv 8 tiden eller senare och tjejerna tränar. Men antingen tar Affe disken själv  eller så hjälps vi åt. Men Affe verkar inte vilja att vi är flera i köket när han ska fixa i ordning. Det är som att han tycker att det blir rörigt. Kontrollfreak??? Inte vet jag.

MEN, det här att barnen bara blir servade hela tiden. Vi har även städhjälp varje vecka, så de behöver aldrig städa rummen. Vilma har visserligen fått lära sig det sedan hon flyttat ut i stugan, men det är liksom inte från grunden. Städa är ju en hel vetenskap.

Inga namn nämnda alls, men det finns de som sprejar på nått färdigt fönsterputs på fönstren och sen gnor runt med en trasa. Visserligen blir det ganska fina runda mönster i solsken i och för sig, men är synd på nedlagt arbete.

Det som är trist i det hela att hemarbete inte blir en gemensam syssla som vi alla är inblandade i, vilket faktiskt kan ge en stor tillfredsställelse att ingå i ett team som tillsammans har hand om vårt hem. Som det är nu vet jag inte riktigt vilka team vi är indelade i. Ibland är det Affe och jag på ena sidan och Vilma och Kate på andra sidan. Ibland verkar det vara Vilma och Kate i ett team, Affe i ett eget och jag någonstans i ett annat team.

Jag undrar hur andra har det hemma hos sig?

”Teambuilding hemma hos” kanske skulle vara nått för oss. Finns det inget sådant TV program vi skulle kunna vara med i? Så att allt blir på riktigt på nått sätt. Eller ska vi jag bara låta det vara, för om några år har de flyttat och Affe och jag kan curla varandra bäst vi vill.

Det här inlägget postades i Allmänt, Barn, Familjeliv, Relationer. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s