Framme på Blåhammaren

Igår em kom vi trots allt fram till Blåhammaren.
Det var inte så jobbigt som jag trodde det skulle vara. Men vi var alla tacksamma för att vår utrustning var så bra. Utan funktionsmässiga kläder som är vindtäta hade vi fått det tufft. Det blåste säkert upp till 20 meter per sekund när vi var som högst upp på fjället.
När vi igår morse frågade personalen på Sylarna om hur de tyckte att vi skulle göra med vår tur på 19 km över fjället svarade alla likadant.
– Svårt att säga.
Men vi tog ett gemensamt beslut att göra oss redo och gå ut och prova att åka ett par kilometer. Om det skulle kännas oöverkomligt med vinden och dålig sikt skulle vi vända.
När vi åkt två km tyckte vi alla att det kändes ok och fortsatte. Efter 10 km kom vi fram till raststugan. Där satt vi nog en halvtimma och åt. Men jag blev lite kall därinne, stugorna är helt ouppvärmda, så det var skönt att komma iväg och få upp värmen igen. Men vad det blåste, på de passager som det skulle vara utför fick vi staka oss fram. Spåret blåste igen och den som låg först fick spåra. På grund av det fick vi gå i ganska låg fart, vilket passade mig. Efter sex timmar nådde vi målet. Och fick varm saft. Jag som hört talas om Blåhammarens berömda varma fruktsoppa vid ankomsten blev lite lite besviken. Vi installerade oss i våra rum. Små men helt funktionsdugliga. Två tvåvåningssängar, ett litet fönsterbord och ett handfat. I taket klädlinor att hänga kläder på. Väldigt praktiskt. Sen hade vi afterski och bastade. På kvällen åt vi trerätters i den lilla restaurangen. Helt fantastiskt gott. Vi började med kronärtskockssoppa med korv från Åre. Sen fjällkobiffar med kantarellsås och ugnsrostade rotfrukter. Avslutade med vanilj och apelsinpannacotta med choklad och mynta. Helt fantastiskt gott.
Sen ville man bara lägga sig och sova, men vi var tvungna att härds ut några timmar för att inte vakna klockan fyra. Vi spelade spel, men vid tio var det god natt.
Jag sov faktiskt till halv sju i morse och sitter nu utanför den låsta matsalen där varmvattnet finns och väntar på att någon ska vilja låsa upp så att vi kan få en kopp varmt vatten till kaffet.

20130227-070304.jpg
Blåhammaren, Sveriges högst belägna fjällstation.

Det här inlägget postades i Allmänt, Familjeliv, Må bra, Resor, Vandra. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s