Om Calle

Det är länge sedan ni fick läsa nått om Calle. Jag ska uppdatera.
Förra veckan fick jag spader och talade om för familjen att nu jädrar ska Calle in på hunddagis. Att det är minsann är inget valpliv att sitta i en hage i köket/lagret i butiken halva dagen. Jag tycker att Calle ska ha det som mina barn har haft det. Dagar fyllda med bus och lek med jämnåriga och lära sig lite om livet.
Det är när man är barn/valp som man ska leka som mest. På hunddagis är det massor av andra hundar att leka med. I butiken noll lekkamrater.
I måndags morse, innan jag skulle ringa ett hunddagis tog vi en prommis ned till sjön. Och vad tror ni vi hittade där???
En grupp hundmänniskor som går en runda VARJE morgon. Lennart har varit med och gått i över trettio år.
Vi blev inbjudna till detta paradis.

20110930-064552.jpg
Måndagen gick bra, Calle visste inte till sig av lycka. Han sov som en blöt disktrasa i flera timmar efteråt. Men på tisdagen fick Calle för sig att han skulle ta kommando i hundgruppen. Jag kände mig handfallen men Lennart ryckte ut och fick Calle på banan igen. Calle måste tro att han är en STOR hund.

20110930-064911.jpg
Men Calle lyssnar inte när jag ropar. Han är som en tonåring som spelar Wii. Jag finns helt enkelt inte. Dessutom drar han nästan omkull mig när han plötsligt ska fånga ett löv som virvlar upp. Vad göra med denna lilla hund som verkar ha storhetsvansinne?
Så på promenaden ned till sjön i onsdags fick Calle gå bakom mig hela vägen. Han gjorde allt för att smita förbi mig, men jag är störst och bestämmer, så jag gav mig inte.
Nere vid sjön började Calle direkt mopsa upp sig mot de andra hundarna. Efter lite brottandes fick jag ned honom på rygg och höll honom tills han lugnade ned sig. Sen gick Calle och jag efter gruppen. Han vill ju helst gå först, hoppa upp på de största hundarna, lägga tassarna på ryggen på dem. Det vill de inte och det blir ett morrande och en uppvisning av tandrader. Någon i gruppen sa att släpp Calle, hundarna gör upp själva. Denna någon känner inte Calle. Sist jag hörde att jag skulle låta Calle vara lös och få göra upp med sin bror Charlie slutade med att de slogs så vilt att Calle bet runt Charlies tass att blodvite uppstod. Sånt är inte gratis kan jag för övrigt upplysa om. Så hädanefter vill jag vara med och bestämma när Calle ska ”göra upp”. I denna gruppen vid sjön finns det flera STORA hundar. De behöver bara ta ett litet tugg över Calles rygg så är Calle ett namn i en stamtavla bara.
Efter en lång promenad fick Calle komma loss och springa runt med de andra. Det gick finfint.
På hemvägen gömde jag mig bakom varenda buske, soptunna och busskur som fanns längs vägen. Varje gång blev Calle orolig och letade upp mig. Då fick han lite torkad kyckling som belöning. Följden blev att folk glodde men Calle fattade att han ska ha koll på mig. Han drog inte i kopplet alls, utan vände sig om var femte meter, sökte mig med blicken, fick lite kyckling och så gick vi nöjda hela vägen hem. Hela turen tog två timmar, så det var en trött liten Calle som sov gott till Kate kom hem från skolan.
Igår hade jag arbetsdag från 07-19.30 så Calleträningen frös inne. Men idag är vi redo igen för en omgång med Lennart och övriga doglovers nere vid sjön.

Det här inlägget postades i Allmänt, Basenjinytt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s