Jag hade tänkt visa er vad vi möttes av när vi kom hem från Rhodos. Men så slog tragedin i Norge ned och det kändes opassande. Det gör det fortfarande litetgrand. Som att man inte vill tralla och vara glad om grannen gråter. Förstår du?
Men man måste ju äta och livet går vidare. (Fast man tänker på det så fort man vaknar och det sista när man ska sova.)
Vad min mamma bjöd på. Det svenskaste man kan äta.