Jag åker hit, jag åker dit

Jag ska till stan, stora stan alltså. Först åker jag en bit i min bil

jag parkerar och åker tunnelbana

Tunnelbaneminen, jag försöker se upptagen ut, så att ingen ska börja prata med mig, gick inte så bra

åhhhhhhh tror ni inte att jag hamnade bredvid en gubbe som fastnat på nått. Han frågade vad min mössa hette.

– Göran, svarade jag. Nej det gjorde jag inte, var alldeles för rädd för att skoja till det.

– Basker, sa jag.

Då drog han upp en öl ur fickan, öppnade den och tog sig ett par klunkar och sa

– Hmmmmmmm. Sen började han sin monolog om hurvida harsch, gräs eller ett helrör var det ultimata.

– Bio, då blir de gräs, lite lagomt tungt. – Men ett helrör då är man i matchen länge och på gång liksom.

Blablablabla

 

Jag lämnade honom vid Odenplan. Nyköping har kampanj i tunnelbanan. Undrar vad de vill? Jag fattar liksom inte. Är det såhär vi ska ha det om vi bor i Nyköping? Maken kör båt och jag ska sitta fram som någon slags fronttant. Urrrrrrrrrk.

Medan jag väntar på min lunchdate tar jag en sväng in på Åhlens. Klänningarna ser ut som de som fanns på Koh Lantas marknad för 40 spänn. Här kostar de 199 pix. Om jag åker ned och fyller väskan med femtio klänningar och tar 150 kr för dem har jag 7500 kr, ungefär vad en restresa för mig skulle kosta. Tål att tänka på eller hur?

 På Odenplan äter jag lunch med fina fina Sara, som jag lärde känna på Koh Lanta. Jag hörde att ölen flödat ordentligt när jag åkt hem, charterstuk för vissa. Hm,,,,,,,

 Sen åkte jag till en ny tunnelbanestaion och har möte med smarta och inspirerande  Johanna. Åh vilka planer vi smider. Jag hade köpt varsin anteckningsbok åt oss på Pocketshop, nu är våra projekt alldeles för viktiga att samla på lösblad. Fast vi måste hålla i tömmarna lite bättre, idag hade vi nog minst tio riktigt bra affärsideer på gång. Gäller ju att få ihop säcken oxå.

Nej nu ska jag ta ett par chokladbollar och se klart på SM finalen. Ja jag har blivit övertalad av övriga familjen att vi ska titta på hockey, herre min gud, känns som om att lyssna på jazz, allt är ju likadant hela tiden.

 

 

 

Detta inlägg publicerades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s