Grannen Ola tar fram stora maskinen och flyttar snö. Vi inser att det kommer bli så blött så när allt detta smälter. Jag frågar Ola om inte jag kan få köra lite, det ser ju förfärligt roligt ut att flytta snö. Ta stora skopor fulla och lägga upp i en stor hög någon annanstan. Som att pyssla med lego fast lite större. Men Ola tycker inte det är någon bra ide att låta mig köra.
– Till sommarn Cinna, då ska du få köra, i grusgropen där det inte finns folk, hus eller bilar. Ola och maken flinar i samförstånd.
Glöm inte det Ola! Ett löfte är ett löfte, jag kommer definitvt inte glömma.
