Väldigt mycket folk

är det här på Koh Lanta nu, enligt Cinna mått. Enligt Koh Lantas näringsidkare är det mindre än vad de räknade med när de byggde alla dessa restauranger och butiker. Här är överetabletat och riktigt bra matställen har få eller inga gäster. Men hotellen är tydligen fullbelagda. Jag försökte få till en  natt med maken på ett hotell längre ned på ön men det var hopplöst. Fullbokat in i januari. Även på vår strand Klong Dao verkar det vara fullt.

Det var inte det jag skulle blogga om, utan att det är för mycket folk än vad jag vant mig vid. När jag kom hit i oktober var vi fyra familjer i huset. Min familj, Jenny med barnen och två pensionärspar. Vi visste vilka vi var och varje dag pratades vi vid, sådär som man gör med sina grannar. Men nu är det fullt i huset och jag känner igen några få bara. Det är nya familjer med vita skinn som är nujädrarskavihasemesterochfåutdetmestaavtiden. De är uppe sent och sitter på balkongerna och tjoar till sena timman. På morgonen hör man dem vid 7 snåret när bilen till dagens dyk hämtar vid porten. ”Kom nurå Lasse. Bilen är här” eller så skäller de på sina bleka trötta vätskebristgrininga ungar. Att de skäller för att de själva är trötta med vätskebrist kommer de på först frampå eftermiddagen i bästa fall eller när de kommer hem i eller aldrig i sämsta fall. Jag vet, varit där, gjort det. Men snart åker de hem och ljusen på balkongerna släcks ned och de som äger lägenheterna eller de långtidsboende kommer åter. Och vi börjar hälsa på varandra i trapphuset igen. Vi släcker och är tysta vid tio snåret på kvällen och håller oss tysta till åttatiden på morgonen. Vi är longstays med rabatt i butiker och på restauranger, vi är en liten klick som har vett och etikett och låter de andra hållas med sitt flams och trams. Eller är vi bara ett gäng trista typer som inte vet hur man utnyttjar tiden. Man kan aldrig så noga veta.

Idag tar jag med Kim och Jackie på en tur med tuktuken runt ön. De vet inte att man måste gå av och knuffa i uppförsbackarna, men snart så vet de.

Kram från oss på Koh Lanta

PS Jag har fått så många helt ljuvliga vintermms från sverige, även en bild på brända bocken i Gävle. Jag lägger ut, snart. DS

Det här inlägget postades i Allmänt, Thailand. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Väldigt mycket folk

  1. Helena skriver:

    Jag är iallafall glad att vi åkte i november. Vi hade aldrig några problem att få bord var vi ville på stranden trots vårt gäng på 10. Det var kanske lite sämre väder ibland men det kompenserades av att det var lugn, avslappnat, lättare att pruta, man lärde känna folk och biljetten var billigare. Det blir november nästa gång också. Nu har vi precis kommit hem efter en kall vecka i Sälen. När man står där på morgonen och kämpar med alla underställ, varma kläder, vantar, mössor, sockor, pjäxor på sig själv och ungarna så undrar man varför man inte är någonstans där det enda man behöver på morgonen är en bikini och en bok. Men vi hade kul och ombyte förnöjer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s