Saknar yogahelvetet

Nu har yogafröken Annelie jullov och jag undrar när det är slut på hennes lov. Jag saknar yogahelvetet. I väntan står jag på huvudet på stranden.

 Kim ska stå bakom mig, så lång är vi överrens. Men betydelsen av ”Det är lungt du kan släppa” tolkar Kim och jag olika. Som vi alla vet är sand mjukt att falla i

 Nytt försök utan någon i närheten. Jag hör yogahelvetets fröken Annelies röst, hur hon manar på oss att göra varje liten rörelse med stabilitet och tålamod. Och se på självaste den sakta men säkert går det uppåt. Där satt den, efter en månads träning tre gånger i veckan. Jag känner mig som en liten fjällbjörk. Kurvig, bred och kort, men jag står stadigt. Jippi

Det här inlägget postades i Allmänt, Thailand. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Saknar yogahelvetet

  1. Hedvig skriver:

    Så där långt kom inte jag, bara till första bilden. Btw, tror att min mamma börjar efter lovet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s