Klappa orm

Kate jag och Vilma på Smultronudden 

Jag tänker hela tiden på att jag ska klappa orm snart. Det sista innan jag somnar och det första när jag vaknar. När jag ställs inför en svår uppgift vill jag säga,

   ”Nej, jag kan inte förrän jag klappat orm med Tytte. Du förstår jag är inte mitt rätta jag innan dess. Jag är en ja-sägare som inte lyssnar på min inre röst. Återkom efter ”ormklappardagen” den 14 oktober så får vi se om jag vill säga Ja tack då.”

 

Nu ska jag erkänna en sak.

Jag ringde Tytte för fem år sedan. En av döttrarna var så rädd för orm att vi gjorde ”ormkontrollen” i hennes säng varje kväll innan hon vågade sticka ner fötterna.

   ”Hur gammal är flickan?” sa Tytte

   ”Sex år” svarade jag

   ”Då kan hennes rädsla sitta ihop med dig. Barn under sju år har inte riktigt klippt navelsträngen. Så då kan vi börja med dig. Är du rädd för orm?”

   ”Nja, lite kanske.” Jag ville absolut inte erkänna hur det var, inte låta henne få grepp om mig inte. Väldigt listigt tänkt, eller hur?

   ”Om du kommer till mig ska du snart se att hennes rädsla försvinner”

Jag sa Nej tack. Jag var inte redo då.

 

Jag har tänkt mycket på det sedan dess.

Det här med att barn och mamma sitter tight ihop visste jag efter mina år i arbete hos Antroposoferna i Järna. Men just då när vi var inne i ”ormisängenletarperioden” var jag själv inne i en period då det var väldigt mycket runtomkring mig. Fyra barn, ett företag som det  gick bra för, så bra att vi jobbade mycket båda två, villa, resor och ett stort socialt umgänge. Det bara rullade på. Jag vet inte hur många gånger jag hört min mun säga

   ”Inga problem, det fixar jag” fast hjärnan ropat ”Stopp det är fullt här uppe” Hur många gånger jag tänkt att om jag går upp lite tidigare går det nog.

 

Eller så är det bara för att jag blev hemskt skrämd för orm när jag var liten. Jag gick i en åker med min pappa, han såg en huggorm komma i min väg och lyfte snabbt upp mig i armen. Jag minns än hur ont det gjorde. Sen tittade vi ned på ormuslingen som slingrade sig förbi pappas stövlar. Just det nu minns jag, pappa var ju jätterädd för orm. Då är det verkligen dags att någon generation tar tag i det då.

Min mamma, rädd för huggisar? Nej, jag tror faktiskt inte hon är rädd för något. Fast hon blivit biten av en. Men det är en annan historia.

Men nu, när vi ska ge oss själva en Thaimout, kommer sådant upp till ytan igen.

   ”Inga problem det fixar jag” kanske ska bytas ut mot ”Får jag tänka på saken och återkomma” En liten bit på väg i alla fall.

 

Vill du komma i kontakt med Tytte?

 Mail tytte@fagerholm.org  eller Mobil 0707 71 34 38

Klicka här för första inlägg om ormskräcken

http://therichbitch.se/bota-min-ormskrack-med-tytte-pa-skansen/

Det här inlägget postades i Allmänt, Klappa orm. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Klappa orm

  1. kimilim skriver:

    Jag känner igen mig i när man säger ”det fixar jag” medan man tänkter ”jaja, hur och när fan då?” Jag försöker numera byta ut ”det fixar jag” till ”jag kan inte lova något, men jag kanske kan hinna med det.” Men då tänker hjärnan istället ”nej, tänk om problemet inte löser sig, säg, säg, säg att du kan fixa det istället.” Min mun och min hjärna verkar aldrig komma överens. Men livet blir mycket skönare när jag inte ger så många löften.

  2. Emilia skriver:

    Vet inte om man kan säga att jag har ormskräck men det är definitivt inga djur jag skulle klappa frivilligt.

    Inte för att göra dig än mer panikslagen men komatt tänka på det när jag såg bilden ovan:
    – Ormar kommer inte släppa förrän det knakar !
    Det var min kära far som sa det en gång så nu när jag går i skogen har jag 3 stl för stora stövlar och sticker ner lite trädbitar, jepp det låter sjukt och det är inte direkt bekvämt, men jag VÄGRAR bli biten.
    Och om dom mot förmodan skulle huga så knäcks trädbitarna och inte mina ben :=)

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s